> Izzanh -

Sagan om Puyol

Om Puyol: Han vägrade ge upp, han offrade hellre sitt liv”

Carles Puyol har aldrig varit den typiska Barcelonaspelaren men trots det har det aldrig funnits en spelare som symboliserat FC Barcelona mer än Carles Puyol. Han blev klubbens bultande hjärta och frågan är om FC Barcelona någonsin kommer vara sig likt igen, nu när hjärtat lämnar.

Josep Guardiola, Éric Abidal, Victor Valdés, Sandro Rosell, det finns numera en tydlig mall hur det går till när någon i FC Barcelona ska meddela att de lämnar klubben.

Så när Carles Puyol vid elvatiden på tisdagen den 4 mars kallade till en extra insatt presskonferens som skulle hållas samma eftermiddag. Visste alla vad som stod på menyn. Puyol hade bestämt sig för att lämna FC Barcelona.

Kl 16:00 började Barça TV rulla bilder från Puyols 15-år långa karriär i Barcelonas a-lag och därefter vandrade hans lagkamrater in i pressrummet. Samma scenario som utspelat sig minuterna innan Pep, Abidal, Valdés och Rosell meddelat att de skulle lämna klubben.

Mycket riktigt skulle Puyol därefter komma in i rummet, sätta sig vid podiet och säga orden alla förväntade sig.

-  Efter säsongen kommer jag inte längre att spela för Barcelona. Jag vet inte vad jag ska göra efter den 30:e juni, men jag behöver vila.

Det var ett beslut Puyol inte velat ta, ett beslut han in i det sista försökt undvika. Men det gick inte längre, kroppen hade sagt ifrån.

Precis som många andra barn i Katalonien växte Carles Puyol upp med en passion för FC Barcelona. Han missade inte en enda match och om Barça förlorade vägrade Puyol äta middag och gick raka vägen i säng, utan att säga ett ord.

Som sina lagkamrater i C. Pobla de Segur drömde Puyol om att en dag spela för FC Barcelona. Men han var ingen typisk Barça spelar. Puyol var inte spelaren som bländade åskådarna med sin teknik likt Iniesta eller som läste spelet likt Xavi. Men han gav allt och det var ingen som någonsin kunde klaga på hans vilja.

Puyol föddes inte med någon unik fotbollstalang som Lionel Messi, men han föddes med en vilja utöver det vanliga.

När Carles Puyol vid 17-års ålder fick veta att han hade en provträning med Real Zaragoza gick han upp klockan 7 på morgonen varje dag för att hinna träna innan skolan började. I gryningen träffade han sin tränare Jordi Mauri på grusplanen i den lilla byn La Pobla de Segur för att styrketräna. Eftersom klubben var fattig och inte ägde några vikter, tog Puyol ett par gamla fotbollsstrumpor och fyllde de med sand tills de vägde tio kilo. Därefter la han dem på sina axlar och gjorde situps.

- Han vägrade ge upp. Han offrade hellre livet, har Jordi Mauri senare uttryckt i en intervju.

I slutändan blev det aldrig någon provträning för Zaragoza för chansen att provträna hos Barcelona hade uppenbarat sig, och det hade alltid varit alternativ nummer ett i Puyols bok.

Men att få en plats på La Masia, skulle inte komma enkelt för ‘Tarzan’. Josep Guardiola behövde tre provträningar för att övertyga klubben att ge honom en plats på La Masia, Messi behövde 5 minuter och för Xavis del var provträningen endast av akademisk betydelsen då klubben redan på förhand bestämt sig.

För Carles Puyol var det inte lika enkelt. Det krävdes en hel månad av provträningar innan klubben var tvungna att komma med ett beslut, då bestämde Luis Van Gaal i sista stund att Puyol skulle få stanna.

Enligt Puyols förre lagkamrat i b-laget Felipe Ortiz, är han en inspiration och ett föredöme för klubbens ungdomsspelare.

- Puyol är något mer än en fotbollsspelare, han är en förebild. Genom hårt arbete och en extrem kämpavilja har Puyol lyckats. Det var inte enkelt för honom att ta sig till a-laget, han fick inget gratis. För alla de ungdomar som finns i klubbens ungdomsakademi och vill ta sig till a-laget är Puyol den största förebilden. Han fick ingenting av tur, utan tvärtom så fick han jobba hårt. Han skapade sin egen karriär.

Puyol började karriären som målvakt innan han fick problem med axlarna och skolades om till anfallare. Därefter jobbade han sig neråt i planen och när den krullhåriga 21-åringen debuterade på Camp Nou 1999 så var det som en ivrig högerback med en alldeles egen spelstil.

Även om Carles Puyol aldrig stått för det där “vackra” spelet som publiken på Camp Nou begär av sina spelare så vann han fansens kärlek nästan direkt. Från första början visade Puyol ingen rädsla utan kastade sig in i de mest skräckinjagande situationerna.

Han skapade sitt eget sätt att spela, att försvara. Ett sätt som kunde leda till tre olika scenarion. Att han misslyckades med att vinna bollen varpå motståndaren kom förbi och blev en mot en med målvakten. Att han vann bollen och påbörjade ett nytt anfall eller att han gick in så hårt att han riskerade att allvarligt skada sig själv.

Puyols sätt att spela är farligt, inte för hans motståndare utan för honom själv. Han skulle riskera sin arm, sitt ben, ett öga eller vilken annan kroppsdel som helst om det behövdes för att hans lag skulle vinna. Smärta har aldrig varit en rädsla för Carles Puyol. När en annan person inte vågat sätta in en tå, hoppar Puyol in med huvudet före.

Något annat som alltid varit viktigt för Puyol är fairplay och även om han spelar på ett riskfyllt och tufft sätt, så har han alltid varit noga med att inte skada sina motståndare. Han skadar i så fall hellre sig själv.

Att Puyol som mittback efter 15 säsonger i Barcelonas a-lag endast fått rött kort vid två tillfällen säger en hel del om Puyols fairplay-attityd på planen. Det första efter två gula mot Racing Santander 2003/04 och ett tveksamt direkt rött 2010/11 mot kompisen Cesc Fàbregas som då spelade i Arsenal.

Under 15 år i Barcelonas a-lag har Puyol åkt på 38 allvarliga skador, han har legat på operationsbordet vid 5 tillfällen, spelat med en mask för ansiktet, blodat ner ett stort antal matchtröjor och haft sin arm vriden åt fel håll.

Det är inte konstigt att Carles Puyols föräldrar inte tycker om att se när deras son spelar. Efter Champions League finalerna i Paris 2006, Rom 2009 och London 2011 var det första Puyol gjorde efter slutsignalen att ringa sin mamma och berätta att de hade vunnit. Hon såg nämligen inte matcherna, hon ser inte en enda av sonens matcher. Av den enkla anledning att hon inte klarar av att se sin son skada sig själv.

Det samma gällde för Puyols pappa fram till Champions League final 2006. Då åkte han till Paris och fick se sonen lyfta bucklar. Tyvärr blev det den första och sista matchen han såg sin son spela. Senare samma år dog han nämligen i en  tragisk arbetsolycka.

När man pratar om Carles Puyol är det enkelt att fokusera på hans hjärta, hans kämparglöd och attityd på planen. Vad som ofta glöms bort är den tekniska skicklighet som han besitter. Visst har han aldrig haft teknik som Iniesta eller läst spelet som Xavi. Men för att vara en mittback är Puyol otroligt teknisk. Hans passningar är nästan alltid perfekta och om han behöver dra en spelare så gör han det. Att hitta en mittback som Puyol är svårt och det är säkert därför Barça ännu inte värvat en ny mittback. De söker en spelare som Puyol, som kan passa bollen, har tekniken och aldrig ger upp.

“Jag skrattar när de pratar om att hitta ‘den nye Puyol’. De får fortsätta leta, eftersom de aldrig kommer att hitta honom”, skrev Piqué på facebook samma dag som Puyol meddelat sitt beslut om att lämna klubben.

Men det Barcelona kommer sakna mest nu när Carles Puyol lämnar är hans ledaregenskaper. En av de största anledningarna till att Barcelona så länge, under fyra år, kunde regera i fotbollsvärlden var för att Puyol aldrig tillät dem att tappa hungern. Vid resultatet 4-0 och med tre minuter kvar på klockan vände sig Piqué till Puyol under en match och sa att han hade saknat honom, Puyi hade precis kommit tillbaka från en skada, responsen från Puyol var så tydligt den kan bli “Håll käften och fokusera på matchen”.

Puyol har påverkat många av sina lagkamrater. Marc Bartra bestämde sig för att bli försvarare när han var 10 år gammal för det var på den positionen hans idol, Puyol, spelade.

Men mest har Puyol nog påverkat Gerard Piqué. Vid Carles Puyols sida blev Gerard Piqué en av världens bästa mittbackar, det kommer han antagligen aldrig vara igen. Piqué är nämligen beroende av Puyol och det är något som blivit allt tydligare den senaste tiden när El Capi suttit på bänken. Utan Puyols ständiga utbrott så tappar Piqué alltför lätt sitt fokus.

När Puyol under tisdagen meddelade att han kommer lämna Barcelona efter säsongen, skrev Gerard Piqué ett längre meddelande till sin vän på facebook. Att han, Puyol, varit Piqués skyddsängel och att inget kommer bli detsamma utan Puyol.

Man hade kunnat förvänta sig att Carles Puyol skulle kommentera inlägget med något i stil med “Sluta upp med det här tramset, säsongen är inte slut - FOKUS!”  

Det som gör Puyol så stor och så omtyckt bland sina lagkamrater är inte bara att han ger mer än någon annan på planen utan att han alltid sätter laget och sina lagkamrater före sig själv.

Efter att Guardiola meddelat startelvan till truppen inför Champions League finalen 2011, gick Èric Abidal upp till Puyol och frågade överraskande “Varför spelar inte du? Visste du att han skulle lämna dig utanför?”. Puyol log och svarade lugnt “Jag är inte viktig just nu, det viktigaste är du, oroa dig inte för mig”. När Abidal senare berättade om händelsen för media uttryckte han “Fattar du vilken jävla “badass” vi har som kapten? Gör du? Champions League final, de säger till honom att han ska värma bänken och han är den som tröstar mig!”

Senare den kvällen skulle Puyol ta av sig kaptensbindeln, ge den till Abidal och låta fransmannen lyfta bucklan.

De som har följt Carles Puyols karriär vet att han inte är en spelare att ge upp i första taget. När läkarna sagt till honom att han inte kan spela, så har han kommit på ett sätt så att han trots det kunnat spela. När han väl är skadad så blir han aldrig borta så länge som diagnosen först sagt.

Vilket fått Barcelonas fans att reagera så här när kaptenen skadat sig “När Puyol till slut dör, så kommer han i värsta fall vara borta i tre veckor.” eller “Imorgon kommer de meddela att Puyol blir borta 10 månader. På torsdag kommer det vara tre månader; fredag nere på en. På lördag kommer han vara tveksam. På söndag kommer han spela.”

När Puyol bröt sin näsa 2003 och de sa till honom att han inte kunde spela, såg han till att en mask skapades för han skulle spela oavsett. Folk sa trots det till honom att han inte borde, men Puyol lyssnade inte på ord, han lyssnade på sin kropp. Det är det Puyol har gjort hela sin karriär, lyssnat på sin kropp.

Inför den här säsongen sa läkarna till honom att hans knä inte längre klarade av att spela på den här nivån. Men Puyol ville känna det själv, han ville höra det från sin kropp och inte från läkarna.

- Jag vill dra mig tillbaka på fotbollsplanen, inte i operationssalen, uttryckte Puyol efter sin senaste knäoperation.

Ännu en gång har Puyol lyssnat på sin kropp och nu har han tvingats att acceptera de orden han inte tidigare ville höra. Hans knä kommer inte bli bättre, hans kropp håller inte längre för att spela på den här nivån.

När Carles Puyol säger att han behöver vila, då behöver Carles Puyol verkligen vila. Hade han kunnat hade han stannat i Barça till han var 40, det var hans dröm. Men det gick inte.

Han var aldrig den typiske Barça-spelaren men ingen har någonsin symboliserat FC Barcelona likt Carles Puyol. “För mig är FC Barcelona en livsstil”, sa Puyol 2006 och i spansk media har nu en kampanj startats för att få tröja nummer 5 i Barcelona att pensioneras.

http://www.fotbollskanalen.se/spanien/om-puyol-han-vagrade-ge-upp-han-offrade-hellre-sitt-liv/


Gris-ägarna

Lämna gärna en trevlans kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0